— 399 —
Öfverallt i rummet syntes spår efter nattens hemska strid. Golfvet var genomdränkt af blod, och väggarna sönderhackade af värjstötar och pistolkulor. Möblerna lågo sönderslagna och fläckade af blod bland trasor af sönderslitna kläder och ohyggligt tilltygade lik.
— Å, Rémy, den stackars Rémy! utbrast plötsligt Antraguet.
— Är han död? frågade Livarot.
— Ja, han är redan kall.
— Men har då ett helt regemente legosoldater tågat fram här? utbrast Livarot.
I detsamma fick han se, att dörren till korridoren stod öppen, och blodspår åt detta håll utvisade, att strid hade ägt rum äfven där. Livarot följde den hemska fingervisningen, och den förde honom ända till baktrappan.
Gården låg tom och öde.
Antraguet hade emellertid, i stället för att följa kamraten, gått in i rummet bredvid. Äfven där fanns blod öfverallt, och spåren ledde fram till fönstret.
