Den här sidan har korrekturlästs

— 403 —

— Det är så visst och säkert, att min värja är doppad i hans blod.

— Mördad! upprepade de tre gunstlingarna. Herr de Bussy mördad!

D'Épernon skakade misstroget sitt hufvud.

— Hans blod ropar på hämnd! förklarade Ribeirac. Förstå ni det, mina herrar?

— Er sorg är verkligen berättigad, sade Schomberg.

— Ja, vid Gud! utbrast Antraguet.

— Hvad menar ni egentligen? frågade Quélus med stolthet.

— Man måste undersöka, hvem som har fördel af att brottet har blifvit begånget, står det i lagboken, mumlade Livarot.

Adelsmännen kastade af sig både jackor och skjortor.

— Vill ni vara så goda och förklara er tydligare, mina herrar, frågade Maugiron med dundrande stämma.

— Det är just därför vi ha kommit, mina herrar! förklarade Ribeirac. Vi ha mer än tillräckligt många skäl att ta edra lif, om ni också ägde hundra.

— Hvad vänta ni på? frågade d'ÉEpernon. Låt oss komma till saken!

— Aha! Ni har brådtom nu, herr gaskognare, sade Livarot. Men ni vore antagligen mindre stortalig, om vi vore fyra mot fyra.

— Det måtte väl inte vara vårt fel, att ni bara ä' tre, sade d'Épernon hastigt.