— 61 —
borde sätta dem på stegel och hjul. Om du hade varit med bara — eller hur, Saint-Luc?
— Det är troligt att jag inte skulle ha haft mera tur än mina kamrater, sire, svarade Saint-Luc darrande.
— Du pratar! Jag skulle vilja hålla tusen écus i guld på att du träffar Bussy tio gånger medan han träffar dig sex. Guds död! Det få vi lof att förvissa oss om i morgon. Du fäktar väl emellanåt, mitt barn?
— Naturligtvis, sire.
— Öfvar du dig ofta?
— Nästan dagligen, då jag är frisk. Men när jag är sjuk, duger jag till absolut ingenting, sire.
— Hur ofta brukar du träffa mig under fäktning?
— Vi ha varit ungefär jämngoda, sire.
— Ja, men jag fäktar bättre än Bussy. Guds död, herre! skrek nu kungen till sin barberare, ni rycker af mig mustascherna!
Barberaren föll på knä.
— Kan ers majestät säga mig något botemedel mot kväljningar? frågade Saint-Luc.
— Du bör äta, sade kungen.
— Jag fruktar, att det vore ett misstag, sire.
— Nej, jag försäkrar, att det hjälper.
— Du har rätt, Valois, sade Chicot. Och eftersom jag har starka kväljningar eller ondt i magen, jag vet inte riktigt hvilketdera, så har jag följt din ordination på förhand.
Hans ord efterföljdes af ett egendomligt ljud — det lät som en apas häftiga smällande med käkarna, när hon tuggar.
Kungen vände sig om och fick se Chicot — som redan hade slukat det mesta af den supé för två, hvilken han hade beställt i kungens namn, — bullersamt motionerande sina käkar, under det att han glufsade i sig innehållet i en kopp af japanskt porslin.
— Hvad böfveln har ni för er, herr Chicot?
— Jag begagnar crême inombords, sade Chicot, eftersom jag inte fick smeta det utanpå.
— Din skurk! skrek kungen och vände så häftigt på hufvudet, att kammartjänarens finger stacks i hans mun med en stor klick crême.
— Ni kväfver mig, herre! skrek Henri nu till kammartjänaren.
Kammartjänaren föll på knä som frisören och barberaren förut hade gjort.
— Skicka efter anföraren för min kungliga vakt! skrek Henri. Skicka efter honom genast!
— Hvad har han här att göra? frågade Chicot, under det att han strök med pekfingret i koppen och sedan stack fingret i munnen.
