— 416 —
hvarje sak, hvari du tar någon andel, är förbannad! Hvar helst du går fram, följer Guds vrede i dina spår! Å, sire — om er bror har tagit våra vänner under sitt beskydd, då vare Gud dem nådig.
Kungen genomilades af en rysning.
I detsamma hördes ett oredigt sorl utanför det kungliga gemaket, hastiga steg skyndade af och an och ifriga frågor gjordes med låg röst.
Strax efteråt inträdde en djup tystnad.
Och så — alldeles som om en röst från höjden ville bekräfta Saint-Lucs ord — föllo tre tunga, långsamt upprepade slag mot dörren till kung Henris rum.
Kungens panna fuktades af kallsvett, och hans ansikte förvreds af smärta.
— Besegrade! utbrast han. Mina stackars vänner besegrade!
— Hvad var det jag sade er, sire? utropade Saint-Luc.
Hertigen sammanknäppte förskräckt sina händer.
— Ser du nu, usling, utropade Saint-Luc i nästan vanvettig vrede, huru det lönar sig för furstar att vara lönmördare! Dräp nu också mig! Jag har ju ingen värja.
Han kastade sin handske midt i hertigens ansikte.
Hertig François blef likblek och uppgaf ett skri af raseri.
