— 63 —
— Nej, för all del, sire, gör inte det! sade Saint-Luc. Jag kunde bli hastigt väckt vid er ankomst, och det påstås, att man kan få fallandesot därigenom.
Han gjorde en djup bugning för Henri och lämnade rummet, följd af upprepade vänskapsbetygelser från sin kunglige herre.
Chicot var redan försvunnen.
De två eller tre af uppvaktningen, som hade varit närvarande, aflägsnade sig nu också i sin tur.
Endast kammartjänarna voro nu kvar hos kungen. De betäckte hans ansikte med en mask af fint lärft, genomdränkt af parfymerad salfva, försedd med hål för ögon, näsa och mun och kvarhållen vid hårfäste och öron medelst en sidenmössa, broderad med silfver.
Sedan de därefter hade ifört honom en nattröja af rosafärgad sidensars med mjukaste sidenfoder, drogo de på honom ett par handskar af så mjukt skinn, att det tycktes vara af trikå. Dessa handskar gingo ända upp till armbågen och voro inuti impregnerade med ett slags parfymerad olja, hvilket förlänade dem en elasticitet, hvars orsak man omöjligt kunde upptäcka ofvanpå.
De kungliga toalettmysterierna voro nu afslutade och kungens buljong räcktes honom i en kopp af guld, Men innan han förde den till sina läppar, hällde han hälften af innehållet i en annan kopp, fullkomligt lika med hans, och befallde, att denna kopp skulle bäras in till Saint-Luc jämte en hälsning från kungen, som önskade honom en god natt.
Och nu kom Vår Herres tur. Men denna afton blef Gud, antagligen på grund af att kung Henris tankar voro upptagna af annat, tämligen vårdslöst affärdad. Henri III läste icke mer än en enda bön och rörde icke ens vid sina radband. Till sist lät han dra undan omhängena till sin med en blandning af koriander, benzoë och kanel parfymerade säng och gick till hvila.
Då Henri hade fått det tillräckligt bekvämt bland sina många kuddar, befallde han att den tjocka blomsterbädden skulle tagas bort, doften från densamma hade redan gjort atmosfären tung. Fönstren öppnades på några sekunder för att insläppa frisk luft. Därefter tändes i marmorspiseln en väldig brasa af vinrankor, som lyste och slocknade med nästan samma hastighet som en meteor, men likväl hann sprida en mild värme i hela rummet.
Nu nedfälldes alla gardiner och portierer och kungens stora favorithund, Narcisse, släpptes in. Med ett enda hopp var hunden uppe i kungens säng, trampade otåligt omkring ett par sekunder och sträckte sedan ut sig tvärs öfver Henris fötter.
De rosafärgade ljusen, som brunno i satyrens händer, släcktes, skenet från taklampan dämpades genom att ersätta veken med en sma-
