Sida:Dikter (Södergran).djvu/30

Den här sidan har korrekturlästs

FÄRGERNAS LÄNGTAN.

För min egen blekhets skull älskar jag rött, blått och gult,
den stora vitheten är vemodig som snöskymningen
då Snövits moder satt vid fönstret och önskade sig svart och rött därtill.
Färgernas längtan är blodets. Om du törstar efter skönhet
skall du sluta ögonen och blicka in i ditt eget hjärta.
Dock fruktar skönheten dagen och alltför många blickar,
dock tål ej skönheten buller och alltför många rörelser —
du skall icke föra ditt hjärta till dina läppar,

26