Sida:Dikter (Södergran).djvu/59

Den här sidan har korrekturlästs

DEN SÖRJANDE TRÄDGÅRDEN.

Ack, att fönster se
och väggar minnas,
att en trädgård kan stå och sörja
och ett träd kan vända sig om och fråga:
Vem har icke kommit och vad är icke väl,
varför är tomheten tung och säger ingenting?
De bittra nejlikorna sluta upp vid vägen,
där granens dunkel bliver outgrundligt.





55