Sida:Dikter (Södergran).djvu/99

Den här sidan har korrekturlästs

Vandrare, som gå förbi, blickar jag i ögonen
att de bliva trånsjuka och rolösa för hela livet.
Ack, men när jag stöder huvudet i handen —
vad är det som alltid gör mig så ondt?
Jag stötte mig så hårt mot en klippa den gången, jag ville dö,
för att jag förgäves sträckt ut min arm
mot en främling, som jag en gång sett ...





95