Den här sidan har korrekturlästs

Rikki-tikki skulle just till att äta upp honom från stjärten enligt middagsvanorna hos sin familj, då han erinrade sig, att en kraftig måltid gör en slö mungon, och att om han ville bevara hela sin styrka och snabbhet, måste han hålla sig mager. Han gick därför och tog sig ett dammbad under ricinoljebuskarna, medan Teddys far slog den döda Karait. »Vad tjänar det där till?» tänkte Rikki-tikki. »Den där hade ju jag redan expedierat.» Och så tog Teddys mor upp honom ur dammet och omfamnade honom och ropade, att han hade räddat Teddy från döden, och Teddys far sade, att det var försynen, som hade sänt honom, och Teddy stod och såg på med stora förvånade ögon. Rikki-tikki kände sig smått road av allt detta bråk, som han naturligtvis inte begrep. Teddys mor kunde lika väl ha klappat och smekt Teddy för det denne lekte i sanden. Rikki tyckte emellertid att han hade rysligt trevligt.

Vid middagen denna dag skulle han, där han promenerade fram och tillbaka mellan vinglasen på bordet, ha kunnat proppa sig full tre gånger om med alla de läckerheter, som där funnos; men han kom ihåg Nag och Nagaina, och fastän det var högst angenämt att bli omklappad och omhuldad av Teddys mor och att sitta på Teddys axel, blevo hans ögon då och då röda och han gav till sitt långa stridsrop: »Rikki-tikk-tikki-tikki-tschk!»

Teddy bar honom till sin säng och envisades, att Rikki-tikki skulle sova under hans haka. Rikki-tikki var alltför väluppfostrad för att bitas eller klösas, men så snart Teddy hade somnat, begav han sig ut på sin nattliga promenad kring huset, och i mörkret stötte han på Chuchundra, myskråttan, som smög runt väggen. Chuchundra är ett litet feghjärtat kräk. Hon gnäller och piper hela natten under försök att morska upp sig och springa ut i mitten av rummet, men hon kommer aldrig dit.

»Döda mig inte», sade Chuchundra med gråten i halsen. »Rikki-tikki, döda mig inte!»

»Tror du att en ormdödare dödar myskråttor?» sade Rikki-tikki föraktfullt.

»De, som döda ormar, bli dödade av ormar», sade Chuchundra sorgligare än någonsin. »Och hur kan jag vara säker på, att inte Nag av misstag tar mig för dig en mörk natt?