för att övernatta var som helst på de här feberfyllda djunglarna och till sist bli ihjältrampad i keddahn. Det vore väl, om de här galenskaperna slutade bra. Nästa vecka är fångsten över för den här gången, och vi, som höra till slätterna, skickas tillbaka till våra stationer. Sedan få vi marschera på jämna vägar och glömma den här fördömda jakten. Men, pojke, jag är arg över att du skulle blanda dig i affärer, som endast höra till det där smutsiga assamese-djungelfolket. Kala Nag lyder ingen annan än mig, därför måste jag följa med honom in i keddahn, men han är endast en stridselefant, och han hjälper inte till att binda dem. Jag sitter därför lugn, som det anstår en mahut — inte en simpel jägare — en mahut, säger jag, en man som får pension, när han tjänat ut. Skall väl familjen Toomai vid Elefanterna trampas under fötterna i en keddahs smuts? Du byting! Du slyngel! Du odåga till son! Gå och tvätta Kala Nag och sköt om hans öron och se efter, om det finns några törntaggar i fötterna på honom, eljest tar nog Petersen Sahib dig och gör dig till en vild jägare — en snokare i elefantspår, en djungelbjörn. Usch då! Fy skam! Gå!»
Lill-Toomai gick utan att säga ett ord, men han berättade alla sina bekymmer för Kala Nag, medan han undersökte hans fötter. »Strunt i saken för resten!» sade Lill-Toomai, i det han vände ut och in på ytterkanten av Kala Nags väljdiga högra öra. »De ha sagt Petersen Sahib mitt namn, och kanske... och kanske... och kanske... ja, vem vet? Aj, aj, det var en fuling till tagg jag fick ut!»
De närmaste dagarna användes på att bringa ihop elefanterna, att låta de nyfångade elefanterna promenera fram och tillbaka mellan ett par tama för att förebygga alltför mycket bråk sedan under marschen ned mot slätterna, samt att räkna filtar och rep och andra saker, som man kastat ifrån sig eller tappat i skogen. Petersen Sahib kom till platsen på sin kloka elefanthona Pudmini; han hade utbetalt avlöningarna i andra läger bland kullarna, ty säsongen närmade sig sitt slut, och där satt en infödd bokhållare vid ett bord under ett träd för att betala drevkarlarna deras löner. Envar, som fått betalt, gick tillbaka till sin elefant och intog sin plats i tåget, som var färdigt till uppbrott. Infångarna, jägarna och pådrivarna, personalen i en fulltalig keddah,
