Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/535

524

NOR

NOR

utgöra de sammanhängande åsar af många mils längd. De ansenligaste bärgen ligga midt i landet, och på sidorna bliwa de alt mindre, ju mera de wika därifrån. För sjöfarande ter sig Norge såsom et städse fortfarande Bärg, emedan de största fjälden, ehuru långt de än ligga in i landet, synas först och gå sidst utur ögnasigtet. Några fjäld, såsom Romsdals Horn, hwilka äro 2 höga klintar, tjäna til landkänning för sjömän, oaktadt de ligga 8 mil från hawet up i landet. Nedre wid hafskanten se bärgen, som ligga därstädes ryslige ut, emedan de äro skallige och torre, så at det finnes hwarken jord eller wäxter på dem. Sedermera när man kommer längre in i landet finnas ej sådane nakna bärg. Det är icke heller öweralt i Norge, som man wid hafsstranden blir warse sådane fula nakna klippor. När man seglar förbi Jedderen, Lister och andra trakter finner man jämnt land utan klippor. Man kan anse Norge häldre som et sammanhängande bärg med mellanliggande dalar än såsom et bärgaktigt land, ty midt genom det samma, efter hela dess längd stryker en stor bärgås kallad Kölen eller Seveåsen, hwilken kan anses såsom huwudryggen för hela fjäldsträckningen. Denna Ås tar sin början wid landtudden Nordkyn belägen wid Norra Oceanen, går genom Norge 30 mil, utgör sedermera gränsen med Ryska Lappland 6 mil, fortfar widare at utgöra gränsen med Swerige hela 60 milen, ända til Skarffjäldet i Härjedalen wid 63 grad. Polhöjd; Där wiker han af in åt Norge och fortfar därstädes uti 50 mil til 58 graders Polhöjd wid hawet, där han slutar sig med en brant brådstupa. Efter de nägder denna ås går igenom förändrar han sit namn. Sedan

han wikit af från Swenska gränsen bekommer han först namn af Dovrefjäld, och sedermera til slutet kallas han i allmänhet Langfjäldet. Delar af denna fjäldrygg bekomma särskildta namn efter de trakter han genomgår, såsom Sognefjeld, Fillefjeld, Halnefjeld, Hardangerfjeld, Houglefjeld, Jouglefjeld och Hekkefjeld. Ifrån denna huwudrygg utgå åtskilliga grenar, som ligga twärt emot den stora bärgraden och formera ansenliga dalar mellan sig. De betydligaste af dessa sidoryggar äro följande: på östra sidan: En som utgör gränsen mellan Norge och Swerige längs utåt Härjedalen och Dalarne ända til Wärmeland, samt skiljer de watn som falla i Dalälwen från dem som rinna åt Göta älf, den som skiljer Göta älfs watn från Glomen; den som ligger mellan sidstnämnde älf och älwen Laugen; en belägen mellan denna älf och Valdersdalen; en mellan denna och Hallingdalen, samt en annan mellan Nummedalen och Tellemarken. På wästra sidan: Den Åsen som skiljer Romsdalen från Bergens Stift; den mellan Sundmör och Fjordefylke; den mellan Fjordefylke och Sogn: den mellan Sogn och Hordeland. Ingen bärgsrygg finnes som skiljer Norge från Wärmeland, Dalsland och Bohusland. De bärg som höra til förenämnde åsar äro icke alla lika höga, de högsta af dem träffas uti den stora fjäldryggen, hwaraf några äro så höga at deras klintar, jämwäl om sommaren, och således ouphörligen äro med snö betäckte. Denna fjäldrygg är lägst wid bägge ändarne, norr- och söder ut, och midt i Norge träffas de högsta fjälden. Dovrefjeld skattas at wara den högsta bärgstrakt i Norge. Åtskilliga af dessa fjäld äro kala, ofruktbara och knapt bewuxna med