Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/537

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
526 NOR
NOR

lan fasta landet och åtskilliga öar, är den största i Norge, 18 mil lång, och wid öpningen 8 mil bred. Mellan Nordkap och Ryska gränsen: Porsangers fjord, 13 mil; Titts fjord, 6 mil, Tanafjord, 5 mil, Varangersfjord, 6 mil lång. De betydligaste landtuddar äro Lindesnäs wid Nordsjön, Stat wid Norra Oceanen wästerut, samt Nordkap och Nordkyn wid Norra Oceanen norrut.

Öar.
Kusterne af Norge äro omgifne med en stor myckenhet större och smärre öar, holmar, skär och klippor, dels synbara, dels blinda eller liggande under wattubrynet. Den största af dessa öar är Hindöen, belägen utanför Nordland, håller i widd 23 qvadr. mil och är således inemot så stor som Gottland, Senjen 15 qv. mil; Östvågen 8 qv. mil, Langöe, alla 4 liggande utanför kusten af Nordland; Söröe, Mageröe, bägge belägna wid kusten af Finmarken; Hitteröe, wid inloppet til Trondhiems-fjorden. Klipporna, som höja sig några famnar öwer watnet, äro många tusende til antalet, samt tjäna såsom förmur och skygd för fasta landet. På några ställen finnas en sådan myckenhet öar och holmar uti flockar förenade, at de formera ansenliga skärgårdar. För sjöfarande, som färdas tätt utmed kusten uti båtar och andra små fartyg äro dessa öar och klippor ganska fördelaktige, emedan man mellan dem och fasta landet har et stilla och säkert watn, ty kraften af de brusande hafswågorna bryter sig mot klipporna. Däremot äro andre öpne nägder wid kusterne ganska farlige.

Hamnar.
Emedan Norge ej allenast omgiwes til större delen af watn, utan ock har många och stora fjärdar som sträcka sig långt in i landet, så ligger det ganska beqwämt til för sjöfart, samt har äwen en

myckenhet goda hamnar, så wäl inne i fjärdarne, som wid hafssidan. De rätta goda hamnarne uti hwilka man både kan öwerwintra samt intaga wid förefallande owäder hållas i godt stånd. Där bo ock dugelige Lotsar. Lotswäsendet i Norge är wäl inrättadt.

Strömar.
Från fjäldryggarne taga en myckenhet större och smärre strömar sina ursprung, så at Norge rikeligen är försedt med rinnande watn. Den största af dem är Glommen. hwilken faller ut i Kristiania-fjärden, efter et lopp af 50 mil. De öfrige af betydenhet äro Laugen, hwilken är en stor gren af Glommen, tager sin början wid Dovrefjeld, går genom sjön Mjösen, efter utloppet därutur kallas Vormen, och faller i Glommen efter 30 mils lopp; Gaulen, eller Dramsälven, som har sit ursprung wid Sognefjeld och faller i Dramsfjorden, som är en gren af Kristianiafjorden, efter et lopp af 30 mil; Louven, eller Storelven, som har sin källa wid Hardangerfjeld, faller wid Staden Laurvig ut i hawet och är 20 mil lång. Nidelven, som tar sin början i övre Tellemarken och faller wid Arendal i hawet efter 20 mils lopp; Otteråe, som börjar wid Houglefjeld, faller wid Kristiansand i hawet och är 20 mil lång; Göta Älf löper ock genom en ansenlig del af Norge, til en längd af 18 mil; hon kallas här i landet Trysildelven, och får, då hon träder in i Wärmeland namn af Klarälwen. Alla dess Älwer äro belägne Sunnanfjelds; De som ligga Nordanfjelds äro mycket mindre än de förre, emedan bärgsryggen, hwarifrån de hawa sina ursprung ligger så nära hawet, at deras lopp är nog korrt. De ansenligaste af dem äro Örkedals, och Guledals-elverne, hwilka bägge falla i Trondhiems-fjorden och