|
NOR | ||
|
större än emot hafskanten. I fjäldbygderne hållas långt flera nöt än i de andra Distrikten. Wid midsommarstiden driwas nöten 1, 2 à 3 mil til fjälds, för at där hawa deras sommarföda uti de mellan fjälden liggande gräsrika och obebodda dalar. Wid desse fäbodar som kallas Såters hålles boskapen ända til hösten, på många ställen ända til dess snön börjar falla, då den driwes hem igen. Den fördel som emedlertid drages af korna består uti mjölk, smör och ost. Af sura mjölken kokas messmör och mesost, och wasslan som bliwer af mjölken förwaras til wintern både at dricka och koka af. Wid fäbodestället finnes tillika, utom en större eller mindre grön plats wid huset, en eller flera ängar til höslott. På de många små utöar och holmar som skyla Norges wästra sida, näras många oxar, hwilka bliwa långt större än de på fasta landet, emedan de ej allenast där hawa skönt bete, utan jämwäl oinskränkt frihet, så at de bliwa aldeles wilda, samt måste undertiden skjutas eller ock fångas medelst snaror och hundar, när de om hösten skola slaktas. Får hållas i tämelig mängd, äwensom getter. Af swin håller hwarje bonde i allmänhet 2, 3 à 4, efter Gårdens storlek, ock på de större Gårdarne flere. Uti Eikesdalen uti Romsdals Amt, hwarest hasselnötter i ymnighet wäxa, födas många swin därmed om sommaren, likaledes samlas de til föda för swinen om wintern. De nordliga ländernas egna djurart Renar, finnas tama i Norges nordligaste del Lappland, samt annorstädes. Wilda Renar finnas öwer hela Norge i fjäldbygderne, och hwarest de uppehålla sig, ses de ständigt i stora flockar. De uti Norges fjäld sig uppehållande |
Lappar äro förnämligast de som äga och nära sig af dessa djur. Det finnes Lappar som äga några hundrade renar, med hwilka de flacka omkring på fjälden för at söka föda åt dem, som består i fjäldmossa. Älgar ses här och där, i synnerhet i Ringerige och Rommerige, dock icke i myckenhet. Hjortar och rådjur finnas nästan öweralt i södra delen af landet, men uppehålla sig förnämligast på wissa enskildta ställen. Af harar finnes öweralt en stor mängd. Af rofdjur uppehålla sig i Norge, i synnerhet på de stora Fjälden samt i de tjocka skogarne, björnar, wargar, järwar, lodjur, räwar; af däggande djur finnes för öfrigt hilrar, mårdar, hermeliner, ikorrar, bäfrar, mäst i Österdalen och Sollöer, uttrar, lemlar, utom andra slag. Af tama foglar har Norge höns, kalkoner, duwor, gäss och änder. På fogelwildt är godt förråd. Landfoglarne äro förnämligast tjädrar, orrar, ripor och järpar, utom flera slags roffoglar. Sjöfogel af mångfaldiga slag uppehålla sig i stor mängd wid stränderne och på öarna, därtil höra änder, tärnor, ådor, hwaraf man bekommer de kostbara ådunen, af Tyskarne eiderdun kallade, måsar, lommar, skrakor, med flere andre slag. Af Fisk har Norge ganska rikt förråd, af mångfaldiga slag, så wäl af färsk- som saltsjö-fisk. Af förra slaget finnes lax, gädda, abborre, laxöring, lake, ål, braxen, id, sik, ruda, och flere andre slag, af det sednare torsk, sill, häljeflundra, långa, seyfisk, makril, utom mångfaldiga andra slag. Walfisk, haj och flera arter roffiskar. Hummer finnes i myckenhet i synnerhet uti Mandals Amt. Ostron finnas ock på åtskilliga ställen i synnerhet på wästra kanten. Folkmängd. |
Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/541
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
