|
NOR | ||
däremot ingen anstalt. — Religion. Hela Riket bekänner sig til Luterska läran. År 1537 kom Reformationen i stånd och Katolska läran blef aldeles aflagd. Näringsfång. |
synnerhet til Swerige. Biskötseln är mycket försummad, ty det är blott på få ställen man håller bi. — Skogshygge och Brädsågning. Dessa äro bland Norges wigtigaste näringswägar, hwaraf många människjor hawa deras underhåll. Denna handtering sträckes dock något förlångt så at man icke utan grund befarar skogarnes aftagande. Regeringen har därföre genom bestämmande af det qvantum bräder och plankor, som wid de privilegierade sågwärken må skäras, giwit denna näringsgren en nödig inskränkning, men handsågars nyttjande, Bärgwärken, swedjefall samt hyggen til hwarjehanda hushålls-behof wålla at Regeringens afsigt icke kan hawa önskad framgång. På åtskilliga ställen märker man kännbar brist på skog. — Fiskerien. Om dessa icke äro Norges förnämsta, så äro de dock säkert dess andra rikedomskälla, synnerligen äro de kustboarnes förnämsta och nästan enda näringsfång, och därföre så mycket wigtigare, som de just äro rikast på de ställen, där hwarken skogar eller Bärgwärk finnas. Torsk- sill- och laxfiskeriena äro indrägtigast. Torsken behandlas på åtskilliga sätt; dels saltas, dels lufttorkas den. Lufttorkad får den åter efter särskildta behandlingssätt åtskilliga namn, såsom rundfisk, stockfisk, klippfisk, rotskär, m. m. Norrmännerne förstå at inlägga sin sill på et sätt, at den hwarken upfrätes af saltet eller skämmes om den än föres til de warmaste orter. Af Häljeflundran beredes rav och räkling, kwilka räknas för läckerheter. Den förra sorten skäres djupt ut af ryggen jämte fettet; och den sednare består af långa strimlor af huden och fettet, som utskäras från stjärten längs ut åt ryggen. Bägge delarna saltas |
Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/543
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer