Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/772

SWE

SWE

761

om Jönköping en krökning åt öster, men böjer sig därpå åt sydsydwäst genom södra Småland in i norra Skåne och förlorar sig på Skånska slätterne. Wästra fjäldgrenen gör en böjning inåt Norge omkring sjön Fämund, löper därefter sydwart, träffar Riksgränsen under 61 graders Polhöjd, följer och öwerskär densamma i Dalsland under namn af Knipe- eller Kroppefjäld samt följer högra stranden af Götaälf ned til hawet. Huwudsträckningen af Seweåsen från Helagsfjälden wiker af inåt Norge, bekommer där åtskilliga namn, såsom Dovrefjäld, Langfjäld, Sognefjäld, m. fl. och slutar sig uti distriktet Lister uti Mandals Amt med en landtudde wid hawet. Hela Seweåsen ifrån dess början med landtudden Nordkyn wid norra Oceanen under 71 grad. 28 min. Polhöjd, til Lindesnäs, under 57 grad. 50 min. Polhöjd, håller i längd wid pass 200 mil. Han kan anses som Skandinaviens ryggben, hwarifrån bärgsträckningar, såsom refben å ömse sidor utskjuta. Fjälden äro nästan beröwade all vegetation och betäckta med en beständig snö. I början förekomma likwäl större afblottade fält mellan snömassorne, men dessa förswinna slutligen och lämna rum för en ewig snö-region, den solen ej en gång förmår at fukta. Gränsen för denna snö-region förändras efter fjäldens olika Polhöjd, läget för hafswindarne och den däraf beroende temperaturen. Wid Nordkyn sänker den sig ända til 330 famnar nära hawet; i Luleå Lappmark til 660, ehuru ännu lägre på wästra sidan; och höjer sig til 1000 à 1200 famnar öwer hafsytan i Jämtlands och Dovrefjälden, så at endast de högsta bärgspetsar där kunna upnå densamma. Til 30 à 40 famnars höjd

nedom snögränsen träffas stundom mellan snöfjälden sådana bara fält som frambringa några slags gräswäxter til bete för Renar; längre ned finnas risige buskarter och fjäldwäxter; 350 famnar nedom snögränsen widtager björkskogen, wid 500 famnar tallskogen, och 70 famnar lägre ned granen, men alla dessa trädslag hawa här et magert och wantrefligt utseende. Sjelwa fiskarna triwas ej i de sjöar, som ligga 350 famnar nära snögränsen. Ofantliga ismassor, lika kägelformige bärgklumpar, i Schweitserland Glaciers eller Glätscher kallade, träffas i synnerhet i de nordligare fjäldtrakterne, altid wid foten af snöregionen, och utwisa således en blidare temperatur. Stundom nedstörta de med förfärligt brakande, ut åt fjäldens sidor, ända til foten däraf. — Fjäldryggens former förändra sig äwen betydligen. Då Jämtlands och Åsele Lappmarks fjäld äro höga och twärbranta, befinnas åter bredare och långsluttande dalgångar genomskära den delen däraf som går genom Piteå Lappmark. I Luleå Lappmark äro de åter ganska höga, med mycket twärbranta fjäldstötar, och trånga dalöpningar, men i Torneå Lappmark, samt widare mot Nordkyn bliwa de flacka och långsluttande. — Söder och Helagsfjälden träffas ännu ganska höga och branta fjäldstötar, men fjälden uphöra på Swenska sidan i Falu Län, ehuru huwudryggen är ganska hög och brant. I Örebro Län är dess östra sida merendels twärbrant emot slätten. Nedom Tiweden i Wästergötland, sänker den sig ansenligen, utbreder sig i jordhöjder och är midt för sjön Wiken blott omkring 52 famnar hög öwer hawet. Wid Taberget söder om Jönköping är den åter högst i denna del af