Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/839

828

TOR

TOR

hafssidan äro de angenämaste belägenheter. Marken är betäckt med löfskog, i synnerhet björk, al och pil utmed de af wackra holmar prydde wikar. Jordmånen, lerblandad genom slamning af wattuflytningen och af tilkommen swartmylla, finnes där wara dugelig til åkerbruk, aldeles olik det öfriga landet, utom på några få ställen. Fastän landet i allmänhet är slätt, träffas dock åtskilliga bärg uti norra delen af Soknen. Skärgården prydes af många större och smärre öar, holmar och skär, hwarest finnes åtskilliga hamnar och fiskelägen. Näringsmedel äro i synnerhet åkerbruk, boskapsskötsel och fiske samt någon tjärubränning. Åkern består til en del af sandmylla. Sällan trädes, men gödes och sås årligt. Här sås i synnerhet korn, något wårråg och litet höstsäde, men icke blandsäd eller hafra. Utsädet är 7 tunnor råg och 512 tunnor korn, wälförstående i hela Soknen, så wäl i Swenska som i Ryska andelen. Boskapsskötseln är lönande, ehuru ängen är mager, men mulbetet godt wid hafssidan och up i Soknen. Utmarken består af bärgaktig och jämn mark, samt mossar och kärr, hwilka sidstnämnde hålla i widd wäl hälften af hela utmarken. Utaf dessa mossar är någon del inhägnad til äng, den öfriga är betesmark. Jordmånen består af ungefär lika sand och lera. Skog finnes hjelpeligt. Trägårdar saknas, men små kryddtäppor finnes hos Ståndspersoner med åtskilliga kökswäxter. Humla, rowor, kålrötter och potäter äro Almogens plantager. Kål och ärter komma sällan til mognad. Bland wildtwäxande bär utgöra åkerbär en handelswara. Fiske idkas i skärgården mäst med strömming. Lax fångas i älwen, dock icke så mycket som

fordom. Finska språket talas här öweralt. År 1810 war Folkmängden i Swenska andelen 1237. År 1805 war densamma i hela Soknen 5051. Häraf kan inhämtas huru mycket Swerige förlorat genom afträdandet utaf den delen som ligger på wänstra sidan om älwen. Soknens kyrka är belägen på en ö i älwen kallad Björkön, 0.3 mil från Staden. Märkwärdig ort är Malörn, en holme med Fiskeläge belägen ytterst i skärgården, har en Kapellskyrka, öwer 200 fiskebåtar ligga här ibland för at fiska. Holmen är äwen märkwärdig därföre, at han wid den sednare gradmätningen war den sydligaste Stationspunkten.

Torneå, (Öwer) en Sokn och Consistorielt Pastorat i Norrbotn, innefattar 4 församlingar: Öwertorneå, Moderförsamling, samt Hietaniemi, Pajala och Muonioniska Kapeller. Hon är delad mellan de bägge Rikena Swerige och Ryssland. Den delen som ligger på högra sidan om Torne- och Muonio-älwerne hörer til Swerige och den på wänstra sidan til Ryssland. Swenska andelen håller i widd 68 qv. mil. Landet utgör til större delen en ödemark upfyld af bärg och dalar, skogar, sjöar, kärr och mossar samt andra oländiga näjder, dock saknas icke dugliga platser til upodlingar, förnämligast i södra delen af Soknen, som är mäst bebygd och bebodd. Bärg och höjder i denna landsort äro ju högre up desto större. Många af bärgen äro märkeliga för sin höjd. Anledningar til malm saknas icke. På några ställen har man funnit järnmalm. Skog finnes ymnigt. Utsädet i hela Soknen är 12 tunnor råg och 1500 tunnor korn. Huru mycket häraf belöper sig på Swenska andelen är mig obekant. Hafra, ärter och wete sås här icke emedan de, i syn-