Sida:Djurbergs geografiska lexicon 1818.djvu/962

WÄS

WÄS

951

i allmänhet mager, bestående dels af gröfre och finare sand dels af sandblandad Mo, men på några ställen af Lera. Åtskilliga Bärg äro ansenligt höga, bland de högsta äro Wallsbärget och Hösjöbärget i Umeå Sokn, belägna 2 mil från Hawet, hwilka äro goda Landkänningar för Sjöfarande, Witsidbärget i Burträsk Sokn synes långt ut i Hawet, Witbärget och Knebärget i samma Sokn äro jämwäl höga. — Landet är af strömar och sjöar wäl watnadt. De störste Strömarne äro Umeå- och Windel-Älwarne, som här förena sina watn, Själdut eller Skelefte-Älf. Smärre Strömar, men dock af någon betydenhet äro Säwarån, i Umeå Sokn, 10 mil lång, Rickleån, i Bygdeå Sokn, 8 mil lång, Burån i Burträsk Sokn, 6 mil lång, Byskeån i Skelefteå Sokn, 12 mil lång. Sjöar finnas i stort antal, men ingen af synnerlig storlek. De största af dem äro Bygdeå-Sjön, 0.42 qvadr. mil, och Burträsk uti Burträsk Sokn, 0.4 qv. mil. De flästa Naturs-alster som wid Norrland nämnde äro finnas ock här. Skogarne bestå mäst af Barrträn, dock finnes ansenliga Löfskogar på flera ställen. Röda och swarta Winbär wäxa wildt på några ställen. Åkerbär wäxa i synnerhet här i Orten, mästadelen wid åkrar och swedjeland. Säden, som utsås i detta Land ganska sent blir dock förr mogen än i de södra Orterne, emedan ifrån utsåningstiden til skörden ej längre tid än 6, 7 à 8 weckor erfordras, alt efter belägenheten mer eller mindre i Norden. Egenteliga utsädet är wäl Korn, ehuru ock något Höstråg utsås, och detta slags utsäde tiltager årligen. Humla wäxer god uti Burträsk och södra delen af Skelefteå. Hampa trifs ock på några ställen, men icke Linsäde,

som dock idkas af en del Byar i Umeå Sokn. Tobaks-plantering kan för kölden skull icke idkas. Fruktträn och andre ömtålige wäxter hindras äwen för samma orsak, men Potäter lyckas bättre. — På hwarjehanda slags wilda Djur, Fogel och Fisk är godt förråd. Boskapsskötseln driwes med fördel och ersätter på sina ställen någorlunda den skada, som köld och frost ofta förorsaka på säden. — År 1801 war Landet skattlagt til 540 mantal. År 1810 steg Folkmängden til 24,933, befolkningen är således 182 menniskor på qvadr. milen. År 1805 war Folkmängden 25,150. Man finner häraf huru mycken förlust af människjor Landet lidit genom kriget, som här fördes mellan åren 1805 och 1811. Näringsmedel äro förnämligast åkerbruk, boskapsskötsel, skytteri, fiskeri, skogshygge och tjärubränning. Den betydligaste Handelen idkas med bräder, tjära, smör, lax och annan fisk, fjäderwildbråd, såsom tjäder, orre, ripa, och järpe, skinn och hudar. — Stammen af Wästerbotningar förmenas hawa kommit från Norge, hwilkets Inbyggare i början reste öwer Fjälden, för att wår- och sommartiden fiska i de stora Älwarne. Efterhand satte sig en och annan qvar öwer wintern, hwilka odlade och befolkade Landet. Desse höllo Lapparne, som förut nyttjat Fiskelägenheterne ifrån Älwarne och trängde dem efter hand från sjelwa hafsstranden. Äwen så troligt är ock af de nästgränsande Norrländningar uti Medelpad och Ångermanland, likasom Norges Inbyggare idkat laxfiske i älwarne, driwit Lapparne alt mera uppåt Fjäldryggen samt sålunda befolkat Landet. At Lappar förut innehaft Landet kan man sluta däraf at namnen på byar, wattudrag, sjöar, bärg,