och 10.30 f. m. samt 12 middagen och 3.15, 4.45, 6.30, 8.30 och 10.45 e. m.
Man kan således nio gånger om dagen komma med järnväg från Stockholm till Djursholm samt lika många gånger från Djursholm till hufvudstaden. Lättare samfärdsel finnes väl icke i Sverige. Den stora vagnen är rymlig och bekväm, afdelad i särskilda rum.
Vägen är vacker. Man susar förbi Kräftriket och far mellan Norra Brunnsviken och den byggnad som Gustaf den tredje lät i italiensk stil uppföra åt Gustaf Mauritz Armfelt, det gamla svenska Frescati, där vetenskapsakademien nu har sin stora botaniska trädgård, ilar vid Ålkistan öfver Brunnsvikens förening med Värtan och passerar vid Stocksund utloppet af den vackra Edsviken — öfver allt trakter kända för sin naturskönhet. Djursholmsvagnen viker slutligen af från Rimbobanan och ilar fram på den nya villastadens egen järnväg, hvilken slingrar sig genom hela Djursholmsområdet, mellan Bifrost, Ygdrasil, Vanaheim, Baldershage och hvad de allt heta dessa kvarter med namn från den fornnordiska gudasagan.
