Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
18
En åldrig Jakob sin Josef mister,
Och Jonathan ifrån David går,
Och pressadt bröst i en suckan brister,
Som ingen tröst i all verlden får!
Och Rachel gråter
De kära späda,
Och sig ej låter
Af något gläda;
Ty ute är med hvad dyrast var
För hennes hjerta och hennes dar:
Men Gud är Kärleken. — Lugnen eder,
Betryckta hjertan! och fatten hopp.
Det korn, J laden i jorden neder,
I gyllne skördar skall spira opp!
O! hvad J laden
Med sorg i grafven —
Hvad kärt J haden,
Hvad kärt J hafven,
Det är ej borta — men dock ej der —
Det är hos Honom, som evigt är!
