Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
22
Och rum för alla, som tro och hoppas,
För alla rum uti himlen är!
Och som, när fikonaträdet knoppas,
J veten sommaren vara när;
Alltså J kännen,
Då dagen svalkas,
Hur Himlavännen
Till eder nalkas,
Och för till rummet, som Han beredt,
Der J med Honom förblifven ett.
Då dagen svalkas och skuggan breder
Kring edra dalar och berg sitt flor,
Så kommer Han och förlossar eder,
Hvars makt är såsom hans kärlek stor.
De ögon trötta,
En stund de somna ...
De verktyg nötta,
En stund de domna ...
En annan stund till ett annat lopp
J edra hufvuden lyften opp!
