Den här sidan har korrekturlästs
6
I bon och byggen, som sparvar bygga
Sitt bo i sommarens gröna lund.
De sjöngo glada, de sutto trygga
I trädens löviga skygd, en stund;
Men fågla-nästen
Ej provet höllo,
När deras fästen
För stormen föllo ...
Och tyst blev sången, och sjöngs ej om,
Och glädjen, gången, ej återkom.
I gån och sucken, som duvor sucka,
För morgondagen, som I ej sett;
Då oförtänkt, som en fallets lucka,
Sig jorden öppnar för er med ett ...
Och I försvinnen
I plötsligt nedan,
Och edra minnen
Försvinna sedan;
Och nytänd måne ur silversky
Ser andra komma – och andra fly.
