Den här sidan har korrekturlästs
En åldrig Jakob sin Josef mister,
Och Jonathan ifrån David går,
Och pressat bröst i en suckan brister,
Som ingen tröst i all världen får.
Och Rachel gråter
De kära späda,
Och sig ej låter
Av något gläda:
Ty ute är med vad dyrast var
För hennes hjärta och hennes dar.
Men Gud är Kärleken. - Lugnen eder,
Betryckta hjärtan, och fatten hopp!
Det korn, I laden i jorden neder,
I gyllne skördar skall spira opp!
O! vad I laden
Med sorg i graven —
Vad kärt I haden,
Vad kärt I haven,
Det är ej borta; men dock ej där —
Det är hos Honom som evigt är.
