är hon värdig all din tillbedjan och värdig all världens tillbedjan. Detta äktenskap är fullkomligt rätt. Nu medger jag vad jag i början inte kunde tro. Gudarna har skapat Sibyl Vane för dig. Utan henne hade du varit ofullkomlig.
— Hjärtligt tack, Basil, svarade Dorian Gray och tryckte hans hand. Jag visste du skulle förstå mig. Harry är så cynisk, han skrämmer mig. Men nu börjar musiken. Den är gräslig men varar endast fem minuter. Därefter går ridån upp och du får se den flicka som jag ville ägna hela mitt liv och som jag har skänkt allt det goda, som finns inom mig.
En kvart senare beträdde Sibyl Vane scenen under en verklig storm av applåder. Ja, hon var i sanning älsklig att skåda — en av de älskligaste varelser han hade sett, tyckte lord Henry. Med sin smidighet och sina skygga ögon förde hon tanken till ett rådjur. En lätt rodnad som skuggan av en ros på en silverspegel, färgade hennes kinder när hon såg ut över den fulltaliga, entusiastiska publiken. Hon trädde ett par steg tillbaka och hennes läppar tycktes skälva. Basil Hallward reste sig och applåderade. Orörlig som i en dröm satt Dorian Gray och stirrade på henne. Lord Henry såg genom sin kikare och mumlade: — Förtjusande, förtjusande!
Det var scenen i hallen i Capulets hus. I sin pilgrimsdräkt hade Romeo trätt in med Mercutio och sina vänner. Musiken spelade så gott den kunde ett par takter, och dansen började. I mängden av tafatta, illa klädda skådespelare rörde sig Sibyl Vane som en uppenbarelse från en skönare värld. Hennes gestalt gungade i dansen som en blomma av och an på vattnet. Hennes halslinjer var en vit liljas linjer. Hennes händer var som formade av svalt elfenben.
Men hon var märkvärdigt likgiltig. Hon förrådde
