Som det nu är får du segern på en bricka. Men nej, du måste behålla ditt utseende. Vi lever i en tid då mänskan läser för mycket för att vara vis och tänker för mycket för att vara vacker. Vi kan inte undvara dig. Men nu är det bäst att du klär dig och far med till klubben. Vi kommer ändå en smula sent.
— Jag tror vi träffas på Operan, Harry. Jag är för trött att äta. Vad är numret på din systers loge?
— Tjugusju, tror jag. Hennes namn står på dörren. Men det var tråkigt att du inte följer med till middagen.
— Jag är så trött, sade Dorian likgiltigt. Men jag är mycket tacksam för allt du har sagt mig. Aldrig har någon förstått mig som du.
— Vi är endast i början på vår vänskap, Dorian, sade lord Henry och tryckte hans hand. Adjö. Jag hoppas få se dig före halv tio. Kom ihåg: Patti sjunger.
När han hade stängt dörren efter sig, ringde Dorian Gray på klockan och efter några minuter kom Victor med lampan och drog för gardinerna. Dorian väntade otåligt på att han skulle gå. Mannen tycktes använda en oändlig tid till allt.
Så snart han hade gått rusade Dorian till skärmen och drog undan den. Nej, porträttet hade inte undergått någon ytterligare förändring. Det hade fått veta Sibyl Vanes död före honom. Det blev medvetet om händelserna i livet i det ögonblick de skedde. Den hemska grymhet som vanställde munnens fina linjer hade utan tvivel framträtt i det ögonblick Sibyl Vane drack giftet. Eller var det likgiltigt för yttre händelser? Tog det endast reda på det som försiggick i själen? Dorian tänkte och hoppades att förvandlingen en dag skulle ske i hans åsyn men han ryste vid tanken.
Stackars Sibyl. En sådan tragedi det måste ha varit.
