system eller att som ett hemvist betrakta ett härbärge, där det inte lämpar sig att vistas mer än en natt eller några timmar av en natt, då inga stjärnor lyser på himmelen och då månen vrider sig i födslovånda. Mystiken med sin underbara förmåga att göra det vardagliga sällsamt för oss och den skarpsinniga motsägelsen som alltid tycktes följa den åt fängslade honom en tid. En annan tid kände han sig dragen till den tyska darwinistiska rörelsens materialistiska läror och fann en sällsam njutning i att följa människans tankar och drifter tillbaka ända in i en pärllik cell av hjärnan eller in i en vit nerv av kroppen, och han berusades av tanken att själen var absolut beroende av vissa fysiska villkor, osunda eller hälsosamma, normala eller abnorma. Men, som redan sagts, ingen teori över livet föreföll honom att äga någon betydelse i jämförelse med livet självt. Han var klart medveten om, hur ofruktbara alla intellektuella spekulationer är när de ej förbinds med handling och experiment. Han visste att sinnena lika väl som själen har sina andliga mysterier att uppenbara.
Därefter slog han sig på studier av parfymer och hemligheterna vid deras tillverkning. Han destillerade oljor med tung, bedövande vällukt och brände doftande hartser från österlandet. Han fann att det inte gavs någon själsstämning som inte hade sin motsvarighet i det kroppsliga livet, och han föresatte sig att upptäcka det verkliga sambandet dem emellan. Han frågade sig vad det var i den heliga rökelsen som framkallade den mystiska stämningen och vad som i ambra upphetsade lidelserna, varför violdoft väckte minnen om svunnen kärlek, varför mysken förvirrade hjärnan och varför magnolian orenade fantasin. Och han försökte utarbeta en verklig psykologi om parfymerna
