saknas, får inte ett spår finnas efter honom, Du, Alan, måste förvandla honom och hans tillhörigheter till en handfull aska som jag kan strö ut för alla vindar.
— Du är vansinnig, Dorian.
— Å, jag väntade endast på att du skulle kalla mig Dorian.
— Du är vansinnig, säger jag — vansinnig, om du tror att jag kommer att röra ett finger till din hjälp, vansinnig, som gör mig denna hemska bekännelse. Vad det än må vara, vill jag inte ha med det att göra. Tror du jag sätter mitt rykte på spel för din skull? Vad angår mig de djävulskaper som du nu har för dig?
— Alan, det var ett självmord.
— Det gläder mig. Men vem drev honom till det? Du, antar jag.
— Du nekar fortfarande att hjälpa mig?
— Naturligtvis nekar jag. Jag vill absolut ingenting ha med det att göra. Jag bryr mig inte om vilken skam som än kommer över dig. Du har förtjänat den. Jag skulle inte bli ledsen om du blev vanärad, offentligt vanärad. Hur kan du begära av mig, mig av alla mänskor i världen, att jag skall blanda mig i dina skändligheter? Jag trodde du förstod dig bättre på karaktärer. Din vän lord Henry Wotton har varit en dålig lärare i psykologi för dig, vad han än för övrigt kan ha varit för dig. Ingenting kan förmå mig att ta ett steg till din hjälp. Du har vänt dig till orätt person. Gå till en av dina vänner. Kom inte till mig.
— Alan, det var ett mord. Jag har dödat honom. Du vet inte vad jag har lidit för hans skull. Hurdant mitt liv än är, har han haft ett mera fördärvligt inflytande på det än den stackars Harry. Han menade det nog inte — men det förändrar inte resultatet.
— Mord! Du gode Gud, Dorian, har det gått så
