sig, gör han det därför att han tillbad sin första hustru. Kvinnor försöker sin lycka, män sätter den på spel.
— Narborough var inte fullkomlig, sade den gamla damen.
— Min kära lady Narborough, om han hade varit det, hade ni inte älskat honom, svarade lorden. Kvinnorna älskar oss för våra bristfälligheter. Om vi endast har tillräckligt många fel, förlåter de oss allt, till och med vår intelligens. Nu, lady Narborough, är jag rädd att ni aldrig kommer att bjuda mig mer, sedan jag har sagt detta. Men sant är det i alla fall.
— Naturligtvis är det sant, lord Henry. Men om vi kvinnor inte älskade er för era fel, vad skulle det då bli av er? Inte en av er skulle bli gift. Ni skulle vara en skock olyckliga ungkarlar. Men inte ens det skulle förändra er mycket. Numera lever alla gifta män som ungkarlar och alla ungkarlar som gifta män.
— Fin de siècle, mumilade lord Henry.
— Fin du globe, svarade värdinnan.
— Jag önskar det vore fin du globe, sade Dorian suckande. Livet är en stor missräkning.
— Å, snälla ni, ropade lady Narborough och drog på sig handskarna, säg inte att ni har förbrukat livet. När en man säger det så vet man att livet har förbrukat honom. Lord Henry är en mycket otäck mänska, och jag önskar emellanåt att jag själv hade varit det. Men ni är skapad för att vara god — ni ser så god ut. Jag måste skaffa er en söt fru. Lord Henry, tycker inte ni också att mr Gray skulle gifta sig?
— Det säger jag honom var dag, lady Narborough, svarade lord Henry med en bugning.
— Då skall vi se oss om efter ett passande parti åt honom. Jag skall noga gå igenom Debrett i afton och sätta upp en lista över valbara unga damer.
