och de sju dödsdygderna har gjort England till vad det är.
— Du älskar alltså inte ditt land? frågade hon.
— Jag lever i det.
— För att kunna kritisera det så mycket bättre.
— Vill du höra Europas dom över det? frågade han.
— Vad säger man om oss?
— Att Tartuffe har rest till England och öppnat butik.
— Är det din åsikt, Harry?
— Jag överlåter den till dig.
— Jag kan inte använda den. Den är alltför sann.
— Du behöver inte vara rädd. Våra landsmän känner inte igen sig själva i en beskrivning.
— De är praktiska.
— De är mera sluga än praktiska. När de gör upp sitt konto, balanserar de dumhet mot rikedom och laster mot hyckleri.
— Och ändå har vi uträttat stora ting.
— Stora ting har blivit oss påtvingade, Gladys.
— Vi har burit bördan.
— Bara så långt som till fondbörsen.
Hon skakade på huvudet.
— Jag tror på rasen, sade hon.
— Den representerar kvarlevorna av de energiska och företagsamma.
— Den utvecklar sig.
— Att förfalla är mer spännande.
— Och konsten? frågade hon.
— Den är en sjukdom.
— Kärleken?
— En illusion.
— Religionen?
— Det moderna surrogatet för tro.
