skor. Vad du är äkta engelsk, Basil! Det är nu andra gången du har gjort den anmärkningen. Om man framställer en idé för en äkta engelsman — och det är alltid dumdristigt — faller det honom aldrig in att överväga om idén är god eller inte. Det enda han anser viktigt är om man själv tror på den. Gott, men idéns värde har ingenting att göra med ärligheten hos den mänska som framställer den. Det är till och med troligt att ju mindre uppriktig mänskan är, dess oegennyttigare och fördomsfriare kan hon utveckla sin idé. Men jag vill inte diskutera sociologi, politik eller metafysik med dig. Jag tycker mera om mänskor än om principer och jag tycker mera om mänskor utan principer än om någonting annat i världen. Berätta mer om mr Dorian Gray. Hur ofta träffar du honom?
— Var dag. Jag vore inte lycklig om jag inte fick se honom dagligen. Han är oumbärlig för mig.
— Så märkvärdigt! Jag trodde inte det fanns något annat för dig än din konst.
— Han är hela min konst nu, sade målaren allvarligt. Ibland tror jag att det endast ges två viktiga tidpunkter i världshistorien. Den ena, då ett nytt uttrycksmedel för konsten upptäcks, den andra, då det också uppenbarar sig en ny personlighet för konsten. Vad uppfinnandet av oljemålningen var för venetianerna och vad Antinous' ansikte var för den sengrekiska skulpturen, det kommer Dorian Grays ansikte en dag att bli för mig. Det är inte bara det att jag målar, tecknar och skisserar efter honom. Naturligtvis har jag gjort allt detta. Men han är mycket mer för mig än en modell. Jag vill inte säga dig, att jag känner mig besviken över vad jag har målat efter honom eller att hans skönhet är sådan, att konsten inte kan uttrycka den. Det finns ingenting som inte konsten kan uttrycka, och jag vet
