När kaffet var inburet, höll han upp, såg bort på lord Henry och sade:
— Harry, har det aldrig fallit dig in att Basil kan ha blivit mördad?
Lord Henry gäspade.
— Basil var mycket omtyckt och bar alltid en billig klocka. Varför skulle han ha mördats? Till att ha fiender var han inte intelligent nog. Naturligtvis hade han en utomordentlig talang för att måla. Men man kan måla som Velasquez och ändå vara så inskränkt som möjligt. Basil var verkligen litet inskränkt. Mig intresserade han endast en gång, och det var när han för många år sedan berättade för mig, att han tillbad dig vansinnigt och att du var huvudmotivet i hans konst.
— Jag tyckte mycket om Basil, sade Dorian sorgset. Men säger man inte att han har blivit mördad?
— Jo, men bara några tidningar. På mig verkar det alldeles otroligt. Jag vet att det finns ohyggliga hålor i Paris, men Basil var inte den som sökte upp dem. Han var inte nyfiken. Det var hans största fel.
— Vad skulle du säga, Harry, om jag berättade för dig att jag hade mördat Basil? sade Dorian och fixerade lord Herry skarpt.
— Käre Dorian, jag skulle säga att du försökte göra dig intressant på ett sätt som inte passade dig. Varje brott är vulgärt liksom all vulgaritet är ett brott. Du är inte en person som begår ett mord, Dorian. Det gör mig ont om jag har sårat din fåfänga. Men det är sant. Brottet tillhör uteslutande de lägre klasserna. Jag tadlar dem på inget vis därför. Jag skulle kunna tänka mig att förbrytelser är för dem, vad konst är för oss, nämligen ett medel att skaffa sig ovanliga sensationer.
— Ett medel att skaffa sig sensationer? Tror du verkligen att en mänska som en gång har begått ett
17 — Dorian Grays porträtt
