mar. Numera vet mänskorna priset på allting och värdet på — ingenting.
— Tyvärr måste jag gå, ropade lady Henry och åstadkom en generande tystnad med sitt omotiverade skratt. Jag har lovat fara ut med hertiginnan. Adjö, mr Gray. Adjö, Harry. Du äter väl ute, antar jag? Jag också. Kanske träffar jag dig hos lady Thornbury?
— Mycket möjligt, lilla du, sade lord Henry, när han stängde dörren efter henne, då hon svävade ut ur rummet lik en paradisfågel som hela natten varit ute i regnet och lämnade efter sig en svag doft av jasmin. Därpå tände han en cigarrett och kastade sig på soffan.
— Dorian, gift dig aldrig med en kvinna som har halmgult hår, sade han efter ett par bloss.
— Varför inte det, Harry?
— De är så sentimentala.
— Men jag tycker om sentimentala mänskor.
— Gift dig aldrig, Dorian. Män gifter sig emedan de är trötta, kvinnor emedan de är nyfikna. Bägge blir bedragna.
— Jag tror inte jag kommer att gifta mig, Harry. Jag är för mycket förälskad. Det är en av dina lärosatser. Jag förverkligar dem. Det gör jag med allt vad du säger.
— I vem är du förälskad? frågade lord Henry efter en stund.
— I en skådespelerska, sade Dorian Gray rodnande.
Lord Henry ryckte på axlarna.
— Det är en för vanlig början.
— Om du hade sett henne skulle du inte säga det, Harry.
— Vem är hon?
— Hon heter Sibyl Vane.
5 — Dorian Grays porträtt
