Sida:Drömmens uppfyllelse 1916.djvu/134

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

— 124 —

lärarekallet och började läsa till präst. Stackars Moody råkade ut för en svår hemsökelse vid själva början av sin bana. Ett halvt dussin hjärtlösa kamrater, som bodde på samma ställe som han, kom en natt instörtande till honom och rakade av håret på halva hans huvud. I detta skick fick den olycklige Moody Spurgeon gå omkring, tills hans hår åter vuxit ut. Han förtrodde Anne med en viss bitterhet, att det fanns tider, då han tvivlade på, huruvida han verkligen hade det rätta sinnelaget för att bli präst…

Tant Jamesina anlände ej, förrän Carolinas tjäll stod redo att taga emot henne. Fröken Carolina hade skickat nyckeln till Anne jämte ett brev, vari hon sade, att Gog och Magog lågo nedpackade i en låda under sängen i gästrummet och fingo packas upp, när det så befanns lämpligt. I ett postskriptum tillade hon, att hon hoppades flickorna skulle vara aktsamma, när de spikade upp sina tavlor. Förmaket hade blivit omtapetserat för fem år sedan, och hon och fröken Maria ville inte ha flera hål i de spritt nya tapeterna än som var absolut nödvändigt. För övrigt hyste hon även i alla andra avseenden ett oinskränkt förtroende till Anne.

Vilket obeskrivligt nöje det beredde flickorna att få göra i ordning det nya hemmet! Som Phil sade — det var nästan lika roligt som att gifta sig. Man hade trevnaden av att få riktigt styra och ställa — men slapp besväret med en äkta man. Alla förde med sig sina bidrag till den allmänna prydligheten. Priss, Phil och Stella ställde upp nätta småsaker och spikade upp tavlor, och glömska av fröken Carolinas varning hängde de nog mera dessa som det tog sig bra ut än med ledning av de redan befintliga hålen i väggarna. Estetiken fick gå före aktsamheten om de nya tapeterna.

— Vi ska kitta igen hålen efter oss, när vi flyttar härifrån, söta du — hon kommer aldrig att märka något, sade Stella till den protesterande Anne.

Diana hade förärat Anne en stor nåldyna till toalettbordet, och fröken Ada visade så litet humör över att hennes inackorderingar utvandrade till annan ort, att hon till avskedspresent