— 135 —
ett riktigt innehållsrikt brev. Sätt er nu ned, ska ni få höra, innan vi ta i håll med det vanliga kvällsplugget.
»Käraste Anne», började Davy sitt brev, »jag fattar pennan för att låta dig veta, att vi alla må bra, och vi hoppas, att det står bra till också med dig. I dag faller det lite snö, och Marilla säger, att det är gumman i molnen, som ruskar om sina fjäderbolstrar. Bor hon i molnen, är hon väl släkt med Gud, Anne? På hur nära håll, måntro? Tant Lynde har varit fasligt sjuk, fast hon är bättre nu. Hon ramla utför källartrappan i förriga veckan. När hon ramla, så grabba hon tag med handen i hyllan med alla mjölkbunkarna, så den braka ikull med henne, och det blev ett riktigt dån. Marilla trodde först att det var jordbävning. Mjölkbunkarna gick i bitar, och tant Lynde fick ett par revben knäckta. Doktorn kom och gav henne medikamenter att smörja utanpå revbenen, men det förstog hon inte utan hon tog in det med sked i stället. Doktorn sa, att det var ett Herrans under att hon inte kola åv på kuppen, men det gjorde hon inte, och hennes revben blev bra igen, och Marilla säger, att nog kan man mycket bra reda sig utan doktorer alltid. Men mjölkbunkarna kunde vi inte laga, dom fick Marilla kasta bort på sophögen. Det var allmän tacksägelsedag i förriga veckan. Vi hade lov från skolan och fasligt god mat till middan. Vi fick köttfärs och stekt kalkon och äppelkaka med vispad grädde och kringlor och ess till kaffet. Marilla sa, att jag hade säkert förätit mig och att det skulle hända en olycka på natten, men det gjorde det inte. Jag vaknade av mig själv och gick opp. Dora fick örsprång sedan, men det kändes alldeles som knip i magen. Jag hade inte örsprång nånstans.
Den vi har nu till lärare i vår skola är en herre. Han är så skojig så. I förriga veckan så lät han oss alla pojkar i tredje klassen skriva en uppsats om hurdan fru vi skulle villa ha, och flickorna fick skriva om hurdan man di ville ha. Han skrattade så vådligt så när han fick läsa dem. Så här var min. Jag tänkte du kanske kunde tycka om att läsa den.
Den sortens Fru jag helst ville ha.
Hon får lov te uppföra sig mycket väl och ha min mat
