— 138 —
»tjället» i Redmond, dess hemtrevliga öppna spis med den sprakande brasan, tant Jamesinas skälmska och förstående blickar, de tre kurrande kattorna, flickornas muntra pladder och de trevliga fredagsaftnarna, då kamrater från högskolan tittade in för att språka i alla möjliga ämnen.
Anne kände sig ensam och gick smått och långleddes. Hjärtevännen Diana måste under hela jullovet hålla sig inomhus på grund av svår snuva och bröstvärk. Hon kunde sålunda inte komma till Grönkulla, och Anne kunde sällan komma till Tallbacken, ty den vanliga vägen genom Spökskogen låg full av manshöga drivor, och den längre omvägen över den nu frusna Mörka, speglande vågen beredde nästan lika stora svårigheter. Ruby Gillis slumrade under det vita täcket på kyrkogården, Jane Andrews var bunden vid sin skola långt borta på någon prärie västerut. Den ende trofaste var Gilbert, som varenda eftermiddag, så vida det var någon möjlighet, kom pulsande i snön upp till Grönkulla.
Men Gilberts besök voro ej som förr i världen. Anne nästan fruktade för dem. Man bragtes så ur sin jämnvikt, när man mitt i en plötslig paus tittade upp och såg Gilberts klara bruna ögon riktade på en med ett oförtydbart uttryck i sina allvarliga djup, och ännu mera förstämd blev man, när man kände, att man blev blossande röd och förlägen inför denna stadiga blick, precis som om — ja, som om… Det var fasligt besvärande. Anne önskade sig tillbaka till tjället i Redmond, där det alltid fanns någon i närheten, som kunde rädda en ur en pinsam situation. På Grönkulla brukade Marilla, så fort Gilbert kom, samla ihop sitt pick och pack och gå in till fru Lynde, och tvillingarna tog hon med sig, trots Annes försök att hålla dem kvar. Denna manövers innebörd var så klar och tydlig, att stackars Anne våndades invärtes i vanmäktigt raseri.
Men Davy hade all anledning att fröjda sig åt livet. Han njöt av att få gå ut på morgonen försedd med skovel och kvast och röja undan snön längs vägen till brunnen, vedboden och hönshuset. Han frossade på smakbitar av de julrariteter, som Marilla och fru Lynde i ädel tävlan gjorde i ordning för Annes
