— 8 —
— Jo, sade Davy i mycket bestämd ton, gör hon det, så kan jag inte läsa mina aftonböner för henne som jag gör för dig, Anne.
— Det var eget. Varför inte det, då?
— Usch nej, jag tycker inte det skulle vara trevligt att tala med Gud, när en främmande mänska sitter och hör på. Dora må göra det, när hon, frun, är inne, men jag vill inte. Jag väntar, tills hon har gått, se’n kilar jag på. Det blir väl bra. Anne?
— Ja bevars, bara du inte glömmer bort att läsa dem, Davypojken?
— Åh visst inte — du kan vara lugn. Jag tycker det är livat att läsa aftonbön. Men då ska också bara du vara inne. Om du ändå ville stanna kvar här hemma, Anne! Om jag kunde begripa, vad du ska behöva resa ifrån oss för?
— Du ska inte tro jag tycker det är så värst roligt själv, Davy, men jag känner på mig, att jag bör resa.
— Tycker du inte det är någe roligt själv, så behöver du väl inte fara. Du är ju fullvuxen. När jag blir fullvuxen, må du tro, att jag inte ämnar göra en enda sak, som inte faller mig i smaken, Anne.
— Så länge du lever, Davy, kommer du att få göra saker, som du inte tycker är roliga.
— Nej, si det var då lögn, sade Davy med mycken övertygelse. — Inbilla dig ingenting! Nu är jag så illa tvungen att göra sånt, som jag inte vill, därför att annars skickar du och Marilla mig till sängs. Men när jag blivit stora karlen, så låter ni allt bli det, och jag vill just se någon annan, som försöker sticka sta’ … Nej, då ska man ha kul. Vet du vad, Anne, Milty Boulter säjer, att hans mamma säjer, att du far till högskolan för att se, om du kan fånga dig en man. Gör du det, Anne? Jag vill veta.
Ett ögonblick kände Anne, att hon blev röd av harm. Men så brast hon i skratt och lugnade sig med den tanken, att fru Boulters tarvliga kvickheter ej kunde göra henne någon skada.
— Nej, min lilla gosse. Det är inte därför jag reser. Jag ska studera och utbilda mig och lära en hel hop saker.
— Men om du ville fånga dig en man, hur skulle du då bära
