— 23 —
så kallt och fiskaktigt med sig. Vi måste be dem komma och hälsa på ibland. Fröken Hannah sade helt allvarligt till mig härom dagen, att vi fingo be våra unga herrbekanta »titta in» två kvällar i veckan, bara de ha det vettet att gå i rimlig tid. Och fröken Ada bad mig med ett leende på läpparna äntligen se efter, att de inte sätta sig på hennes fina broderade kuddar. Det lovade jag, men himlen vete var de i så fall egntligen få sätta sig, såvida de inte sitta på golvet, för kuddar ligger det överallt. Fröken Ada har till och med lagt upp en lurvig flossakudde på pianot.
Anne kunde ej annat än skratta. Priscillas muntra prat medförde sin avsedda verkan att krya upp henne; hemlängtan försvann för tillfället och kom inte heller tillbaka med ökad styrka, när hon slutligen fann sig ensam i sitt lilla rum. Hon gick till fönstret och tittade ut. Gatan nedanför låg skum och tyst. På andra sidan den sken månen fram genom brustna skyar över den gamla kyrkogårdens träd, just bakom minnesvårdens stora lejonhuvud. Anne undrade, om det verkligen var denna dags morgon, som hon farit från Grönkulla. Hon hade en känsla av, att en oändlig tidrymd förflutit — sådant blir ju ofta en följd av resa och förändring.
— Just den där samma månen tittar nog ned på Grönkulla just nu, sade hon halvhögt till sig själv. — Men jag vill inte tänka på det — det vore just att riktigt pyssla om sin hemlängtan. Jag ämnar inte ens ha min sköna gråtstund. Jag skjuter upp den till ett mera passande tillfälle, och nu går jag som en snäll och förståndig flicka och lägger mig.
IV.
Nya intryck.
Kingsport är en egendomlig gammal stad, vars anor gå tillbaka ända till de första kolonisternas tider. Den ligger höljd i en atmosfär av ålderdomlighet likt en gammal fin aristokratdam, som ännu går i lavendeldoftande kläder, tillskurna efter
