Litet av varje.
Det var naturligtvis en sådan där arm och utpinad hustru… Kom se’n och säg, att det inte finns poetisk begåvning här på ön! Har du märkt, så många snälla och avhållna människor som dö, Anne? Det är riktigt synd. Här ä’ tio dödsannonser, och helgon och föresyner ha de varit allihop, till och med karlarna. Här är gamle Petrus Simson — »en stor vänkrets begråter hans alltför tidiga bortgång.» Det låter nå’nting! Anne, den gubben var åttio år, och alla, som kände honom, hade önskat livet ur honom i trettio års tid. Läs dödsannonser, när du känner dig melankolisk, kära barn, — särskilt annonser om folk du känner — och har du något sinne för humor, ska du bli i hög grad uppiggad, det vill jag lova. Och vet du vad, Anne? En gammal mamsell är jag, och jag lär nog också förbli det, men det ligger en sådan behaglig känsla i att veta, att man aldrig kommer att bli någon mans »efterlämnade».
— Jag tycker också det är ett fult ord, sade Anne och skrattade. — Avonleas kyrkogård är full av gamla gravstenar, där det står »helgad åt minnet av hm hm:s efterlämnade maka.» Jag tänker alltid på någonting maskätet eller som det gått mal uti. Och så tycker jag det verkligen vore på tiden att lägga bort och kalla stoft för »kvarlevorna». Hu, det ryser i mig, när jag på en begravning hör entreprenören säga: »alla, som önska se kvarlevorna, var så goda och kom den här vägen!» Jag får ett intryck av, att man bjuder mig komma och titta på det kannibaler lämnat kvar efter något kalas. Då de haft något rejälare rätter, förstår tant, än bara litet »kallskuren missionär». Det var så sant — jag hade brev från herr Ford i går, och han bad om sin vördsamma hälsning.
— Tack ska du ha — den kan jag både ha och vara utan, svarade tant Cornelia mycket snävt.
— Kors, varför säger tant så? frågade Anne förvånad. — Jag trodde du tyckte om honom.
— Åja, vars, det gjorde jag också på sätt och vis. Men jag kommer aldrig att förlåta honom det han gjort mot Leslie. Här går den arma ungen med hjärtekval för hans skull — som om hon inte har bekymmer nog ändå — och han ränner
174
