Anne och Gilbert bli osams.
misslyckas och Dick förblir som han är. Hur ska hon då någonsin gå i land med att betala tillbaka de pengar, hon lånat, eller med att försörja sig själv och den där hjälplöse storätaren, om hon säljer gården?
— Nej, det är så, det… Men det är min plikt att underrätta henne. Den övertygelsen kan jag inte komma ifrån.
— Nej, nog känner jag den Blytheska envisheten, klagade Anne. — Men gör inte detta bara på ditt eget ansvar, det ber jag. Ta farbror Dave till råds!
— Det har jag redan gjort, svarade Gilbert motvilligt.
— Nå, vad sa’ han?
— Han höll med dig — han tyckte det var bra som det var… Frånsett hans fördom mot nymodiga kirurgiska påhitt, så tycks han betrakta saken uteslutande ur din egen synpunkt — gör det inte, för Leslies skull.
— Där kan du se! ropade Anne triumferande. — Jag tycker, sannerligen, Gilbert, att du borde rätta dig efter dens omdöme, som är nära åttio år gammal och sett en hel del och själv räddat många människoliv… Nog väger hans auktoritet mer än din — du är ju ändå föga mer än en pojke.
— Tackar ödmjukast.
— Skratta inte — det är saken alltför allvarlig till.
— Det är just det jag tycker. Den är allvarlig. Här är en man, som är hjälplös och utgör en tung börda. Han kan få sitt förnuft tillbaka och bli en nyttig samhällsmedlem.
— Gud vet, om han var så nyttig förr i tiden… bet Anne av.
— Nå, då kan man bereda honom ett tillfälle att taga igen det försummade. Varför skulle inte hans hustru vara med om det? Det är min plikt att säga henne, att möjligheten finns. Där har du mitt beslut.
— Tala ännu inte om beslut, Gilbert! Ta någon annan till råds! Fråga kapten Jim, vad han tänker om saken.
— Som du vill. Det kan jag göra. Men jag lovar dig inte att rätta mig efter honom. Detta är någonting, som en man måste avgöra på egen hand. Jag skulle alltid förebrå
183
