Leslie bestämmer.
de närmaste fjorton dagarna, att han ej fick någon tid att avlägga sitt tilltänkta besök hos kapten Jim. Anne började nära en svag förhoppning, att han övergivit sin plan med avseende på Dick Moore, och som hon icke ville väcka den björn, som sov, sade hon ingenting mera i ämnet. Men det var ständigt och jämnt i hennes tankar.
— Tänk, om det ändå vore riktigare av mig att tala om för honom, att Leslie håller av Owen, tänkte hon. — Han skulle aldrig låta henne misstänka, vad han visste, och hennes stolthet skulle inte behöva lida, och han kunde möjligen på så sätt bli övertygad om, att man inte skall bråka med Dick Moore. Ska jag — ska jag inte? Nej, jag kan ändå inte förmå mig därtill. Ett löfte är heligt, och jag har ingen rätt att förråda Leslies hemlighet. Men ack, aldrig i hela mitt liv har jag gått och ängslat mig och sörjt över någonting så som över detta. Det förstör min vår — det förstör allting.
En afton kom Gilbert helt plötsligt fram med förslaget, att de skulle gå ned och hälsa på kapten Jim. Anne samtyckte med sjunkande mod, och de begåvo sig åstad. Två veckors solsken hade gjort underverk med den tröstlösa, fuktdrypande nejd, varöver Gilberts kråka flugit. Åsarna och fälten lågo där torra och bruna och varma, redo att slå ut i grönska och blom, bukten var åter soligt blå, och kusten flöt ändlös bort i en klarhet, som till sist, långt i fjärran, lyfte den darrande hägring. Landsvägen drog sig utmed bukten likt ett glimmande rött band. Nere på dynerna voro pojkarna ute och fiskade nors, och några av dem hade satt eld på fjorårets ruggiga och torra säv. Lågorna lyste grant mot den mörkblå buktens bakgrund, sveptes framåt av vindfläktarna och kastade spelande reflexer över klippbranterna och sjöbodarna. Det var en pittoresk anblick, som vid varje annat tillfälle skulle ha glatt Annes ögon, men hon fann intet nöje i denna promenad.
Gilbert gjorde det ej heller. Det glada kamratskapet hade för en gångs skull svikit, och åsikterna, som annars alltid brukade stämma, gingo nu på ett beklagligt sätt i sär. Annes ogillande av hela förehavandet röjde sig i det högdragna sätt,
185
