Sida:Drömslottet 1920.djvu/196

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Leslie bestämmer.

vad han sade henne, var icke rolig att komma ihåg. Nu, när tärningen var kastad, började han anfäktas av tvivel på riktigheten av sitt handlingssätt.

Anne såg ångerfull på honom. Därpå gled hon ned på mattan bredvid honom och smög sitt vackra huvud intill hans arm.

— Gilbert, jag har varit rätt stygg emot dig i detta. Jag ska inte vara det mera. Kasta till mig några glåpord om mitt röda hår och förlåt mig!

Varav Gilbert förstod, att vilken utgång saken än komme att få, så skulle han slippa alla »vad var det jag sa’?». Men han kände sig icke helt och hållet tröstad. Pliktuppfyllelse i teorien är en sak, pliktuppfyllelse i praktiken någonting helt annat, i synnerhet när den plikttrogne mötes av en kvinnas tårfyllda blick.

En viss grannlagenhetskänsla kom Anne att undvika Leslie under de närmast följande tre dagarna. Den tredje kvällen kom Leslie ned till det lilla vita huset och meddelade Gilbert, att hon fattat sitt beslut. Hon ville fara med Dick till Montreal och låta honom undergå operationen.

Hon var mycket blek och tycktes ha insvept sig i sin forna mantel av otillgänglighet. Men hennes ögon hade förlorat det skräckslagna uttryck, som förföljt och pinat Gilbert, de voro kalla och klara, och hon inlät sig på ett ganska livligt och affärsmässigt sätt med honom i en diskussion rörande en del detaljer. Här var ju mycket att planera och övertänka. När Leslie fått de upplysningar, hon önskade, gick hon hem. Anne ville göra sällskap med henne ett stycke av vägen.

— Bry dig inte om det, sade Leslie kort. — Det har regnat i dag, och marken är fuktig. God natt!

— Har jag förlorat min vän? sade Anne med en suck. — Om operationen lyckas och Dick Moore blir klok igen, kommer Leslie att förskansa sig inom sig själv, så att ingen av oss någonsin mera kan hitta hem.

— Hon kanske begär skilsmässa, sade Gilbert.

— En sådan sak gör aldrig Leslie, Gilbert. Hennes

188