Tant Cornelia har mycket att berätta.
— Leslie? — Han gav till en utdragen vissling. — Vad har hon att förmäla? Hur låter det med Dick?
Anne lyfte upp brevet och räckte fram det med en åtbörd, som nästan var dramatisk.
— Det finns ingen Dick! Den mannen, som vi ha trott vara Dick Moore — som varenda människa i Fyra vindar i tio års tid har trott vara Dick Moore — det är hans kusin George Moore från Nova Scotia, som alltid haft starkt släkttycke med honom. Dick Moore dog på Kuba i gula febern för elva år sedan.
XXXII.
Tant Cornella har mycket att berätta.
— Och vill du verkligen säga mig, min söta vän, att denne olycksfågel Dick Moore visat sig vara inte Dick Moore, utan en helt annan person? För det var väl det du telefonerade upp till mig förut i dag?
— Ja, tant Cornelia. Är det inte fasligt märkvärdigt?
— Joo — det får jag verkligen säga… Ja, så’na ä’ di — ibland, sade tant Cornelia hjälplöst.
Hon lättade på halmhattens gummiband med darrande fingrar. För en gång i sitt liv hade tant Cornelia ordentligt kommit av sig.
— Mitt förstånd står stilla, goa du, återtog hon. — Jag hör dig säga det —— och jag tror dig — men jag fattar det inte. Dick Moore är död — har varit det i alla dessa år — och Leslie är fri?
— Ja. Sanningen har gjort henne fri. Gilbert hade rätt, när han sade, att den versen var den mest storslagna i hela bibeln.
— Berätta ända från början, Anne, är du så snäll! Allt sedan du ringde till mig, har jag varit alldeles yr i mössan och vet varken in eller ut.
196
