Det rustas till bröllop.
rosetter i håret … Jag skulle verkligen bra gärna vilja ha Charlotta här — hon och jag ha varit med om ett bröllop förut. … De väntas till Ekostugan i nästa vecka. Så ha vi Phil och hennes prästnacke —
— Ska du uttrycka dig så där vanvördigt om en andans man, Anne? sade fru Rachel förebrående.
— Hans egen fru brukar säga, att hon klappar om sin lilla feta, rara prästnacke …
— Ska hon då inte ha någon försyn för hans heliga ämbete? … Usch, jag tycker inte om så’nt där lättsinne, vidhöll fru Lynde.
— Jag har hört tant Rachel själv ge prästmän duktigt på tafsen, retades Anne.
— Man kan kritisera i all vänlighet en kyrkans man — det tål han gott vid. Men aldrig har du hört mig komma med öknamn på någon ordets förkunnare, han må nu vara kyrkoherde eller bara simpel adjunkt.
— Då ska jag väl ta mig i akt, jag med, sade Anne, och småskrattade. — Nå, vidare ha vi Diana och hennes Fred och den allra som minste Fred och Lill-Anne Cordelia — och Jane Andrews. Bra gärna skulle jag vilja ha min snälla lärarinna fröken Staccy och tant Jamesina och Priscilla och Stella — vi alla, som upplevde så många trevliga stunder tillsammans i Carolinas Tjäll! Men Stella är i Vancouver och Priss i Japan, och fröken Staccy är gift i Kalifornien, och tant Jamesina har rest till Indien — trots sin skräck för ormar — för att hälsa på sin dotter. Tänk ändå, så människor bli spridda över hela jordklotet!
— Ja, jag försäkrar, att det har aldrig varit vår Herres mening, sade fru Rachel med stor övertygelse. — I min ungdom växte man upp och gifte sig och slog sig ned där man var barnfödd eller åtminstone strax i närheten. Gud ske lov, att du ändå bli kvar här på ön, Anne. Jag var så ängslig för att Gilbert skulle vilja draga i väg med dig bortom all ära och redlighet, sedan han väl gjort ifrån sig sin läkarekurs.
14
