Fröken Cornelia förkunnar en häpnadsväckande nyhet.
— Nej, det kan du lita på att jag inte skulle. Politik är för den här världen, men religion är för bådadera.
— Och tänk, om tant Cornellia ändå till sist får skylta i dödsannonsen som »efterlämnad»?
— Det behöver jag visst inte. Han kommer att överleva mig, det är jag övertygad om.
— När ska bröllopet stå? frågade Anne.
— Om fyra veckor. Jag ska ha bruddräkt av marinblått siden. Och så ville jag fråga dig, min söta vän, om du tycker, att det går an att bära slöja tillsamman med den marinblå klänningen? Jag har alltid tyckt det skulle vara så roligt att bära slöja som brud. Marshall säger, att han vet visst ingenting som hindrar. Men karlar ha ju i regel så klent omdöme.
— Varför skulle du inte bära slöja, om du så gärna vill? sade Anne.
— Kors, man vill ju inte gärna skilja sig från mängden, sade tant Cornelia, som inte var märkbart lik någon annan på hela jordens rund. — Som sagt, slöja är jag mycket svag för. Men kanske en så’n inte borde bäras utom tillsammans med vit klänning? Söta du, säg mig uppriktigt, vad du tycker? Jag ska rätta mig efter ditt råd.
— Jag tror inte just, att slöjan brukar bäras tillsammans med annat än vita klänningar, sade Anne, men det är ju en ren smaksak, och jag håller med herr Elliott, tant Cornelia. Jag ser inget skäl, varför du inte skulle använda slöja, om du så gärna vill bära en.
Men tant Cornelia, som brukade gå på förmiddagsvisiter i brunblommig kattunsmorgonrock, skakade ogillande på huvudet.
— Är det inte schyst, så vill jag visst inte bära den, sade hon och sände en liten suck efter sin brustna förhoppning.
— Eftersom du nu har föresatt dig att inträda i det äkta ståndet, tant Cornelia, sade skämtaren Gilbert, så ska jag ge dig tre utmärkta regler för den äkta mannens handhavande, som min mormor gav min mor, när hon gifte sig med far.
231
