Leslie Moores historia.
en gång hyste! Du kan tänka dig, hur det varit för henne, min söta vän — vacker och självmedveten, ärelysten och begåvad, som hon har varit i hela sitt liv! Det har varit den levande döden.
— Stackars, stackars hon! sade Anne och försjönk i djupa tankar.
Hennes egen lycka förekom henne nu som orättvis och oförtjänt. Vad rätt hade hon att vara glad och belåten varenda dag, när en annan mänsklig varelse i hennes omedelbara närhet bar på en sådan tung börda av sorg?
— Vill du tala om för mig precis, vad Leslie sade och hur hon tedde sig den kvällen, du mötte henne på stranden? sade fröken Cornelia efter en stund.
Hon lyssnade uppmärksamt till Annes redogörelse och nickade sedan med en tillfredsställd min.
— Du tyckte hon var stel och kall, min lilla vän, men jag kan säga dig, att hon mjuknade upp underbart för dig. Du tog henne nog genast. Och vad det gläder mig! Du kan nog bli i stånd att hjälpa henne ganska mycket. Jag tyckte det var roligt, när jag hörde, att ett ungt par skulle flytta in i det här huset, för jag hoppades, att Leslie måhända kunde finna en vän. Du vill ju bli hennes vän, inte sant, lilla kära Anne?
— Det vill jag visst det, bara hon vill tillåta mig, sade Anne med all sin impulsiva och dock så allvarligt menade hjärtlighet.
— Nej, så skall du inte säga, du ska bli hennes vän, antingen hon vill eller inte, sade fröken Cornelia i resolut ton. — Bry dig inte om, ifall hon ibland förefaller dig avvisande — låtsa inte om det! Kom ihåg, hurdant hennes liv har varit — och är — och nog alltid kommer att förbli, Gud nå’s så visst… Stackare som Dick Moore leva nog i det oändliga. Du skulle se, hur han lagt på hullet, sedan han kom hem. I början var han bara skinn och ben. Gör henne till din vän — du hör till dem, som ha gåvan. Men du får inte vara lättsårad. Och bry dig inte om, ifall hon ser ut att inte tycka om, att du ofta går dit. Hon vet, att en del kvinnor inte kan vara i rum med Dick — de säga, att de få kväljningar… locka henne att följa med dig hit så
84
