Gripen i djupet af sin själ liksom af en underbar magt, lät Reuterholm hänföra sig.
— Fortsätt, fortsätt! bad han.
— Erinrar ni er de underbara synerna i Neapel?
— Ni kännner äfven dem? Ah! Ni är ej en vanlig man. Hvem är ni? Svara, svara! Vid de sex eviga smyckena, de tre rörliga och de tre orörliga, vid vinkeln, vattenpasset och lodet, besvärjer jag er, tala, tala!
— Ritningen är ännu ej färdig på mästarens tafla, men den skall blifva det. Förbundets första synliga hufvud skall snart upplysa dig. Han är snart kommande, för att fullkomna. Och de döde skola i Josafats dal uppstå och vittna för honom.
— Han har återfunnit, fortfor Vincent, den i skapelsens början förlorade lansen af fyra amalgamerade metaller, och i striden för menskligheten skall han veta att använda den.
Reuterholms ansigte strålade af hänförelse.
— Fyra stora under hafva skett, det femte stundar.
— Dölj ingenting. Upplys mig!
— Den osynliga skapelsen, Aziloth, skapelsen utom tiden, var det första undret.
— Jag förstår dig.
— Den första allmänna synliga skapelsen, Beria, var det andra undret.
— Vidare!
— Andeskapelsen, Zezira, var det tredje.
— Och det fjerde?
— Asia, verldarnes skapelse. Ur detta har, förklarande de föregående, den femte, i de asiatiska bröderna, uppstått, hvars blomkrona är den sjubladiga liljan. Tror ni nu, min baron, att jag känner Döring?
— Ni återkommer till honom? Jag förstår er ej.
— Han är en af morgonrodnadens söner.
— Jag vill äfven blifva det. Ni måste inviga mig! Vincent, Vincent, min själ törstar efter upplysning, efter ljus.
— Förlåten remnar ej för min hand, blott för en endas. Ni känner honom?
— Skulle det vara?
— Boheman.
— Ah! Jag anade det.
Båda iakttogo ännu en djup tystnad, en följd af det intryck detta samtal gjort på Reuterholm, då dörren öppnades och en betjent anmälde en främmande, som önskade tala vid honom.
— Jag har ej tid att mottaga någon. Hvem är det?
— Han kallar sig Döring.
Vid detta namn syntes Reuterholm ej mindre öfverraskad än Vincent. Deras nyss slutade samtal gjorde denna öfverraskning också ganska naturlig.
