126
från den flygelbyggnad, der mamsell Slottsberg bodde, blef, enligt egen uppgift, tagen för hertigen och hotad med döden. Ett skott lossades äfven, men i stället att träffa hans hjerta, träffade det hans rockskört. Man vet att hela historien var en tillställning af honom sjelf; också lemnade han fäderneslandet kort derefter. Anländ till Frankrike, ingick han i Napoleons armé såsom husar. Vid en vedettbevakning dödade han en fiendtlig kurir, bemägtigade sig några vigtiga papper och befordrades. Då Napoleon gick till Egypten, var Netherwood anstäld som adjutant hos honom. Vid belägringen af S:t Jean d'Acre var han den förste på stormstegen. Som belöning derför blef han hemskickad till Paris med troféerna. »Jag sänder er», skref öfvergeneralen till direktorium, »dessa troféer med min adjutant, Netherwood, svensk. Det är ej möjligt att vara tapprare än han.» 1801 var han såsom fransk brigad-general hemma på ett besök i Sverige. Sedan han återkommit till Frankrike, sändes han till S:t Domingo, i anledning af negerupploppet derstädes. Han mördades der af en neger. Huru kort detta sammandrag af hans lefnad än är, målar det dock hans karaktär.
Hertigens kärlek till fröken Rudensköld undgick icke hans skarpsinniga blick. Han insåg att deraf kunde vara något att göra, men huru? Han grubblade derpå utan att likväl komma till någon slutsats.
Tanken lemnade honom ernellertid icke. Oupphörligt återkom den såsom den vändpunkt, omkring hvilken alla de öfriga vände sig.
Dagen efter föregående tilldragelser blef han befald att hemta Alm i högvakten och föra honom till Reuterholm.
Vid inträdet till arrestanten fann han honom lidande och bekymrad. Efter att hafva förestält sig, att han redan gripit lyckan i vingfjädrarne, samt drömt om idel guld och gröna skogar, hade slaget att förflyttas till högvakten träffat honom alt för djupt. Han tyckte sig nu sakna till och med hvarje halmstrå för sin framtid. För karaktärer sådana som hans gäller det alltid: ju högre bergets spets, desto djupare derunder.
Netherwood fann honom försjunken i tankar vid ett skrifbord, med papper framför sig och penna i handen, utan att ens märka, att någon närmade sig.
Vid det att Netherwood lade sin kraftiga hand på hans axel för att väcka honom ur hans frånvarande tillstånd, for han förskräckt upp, stirrande omkring sig.
Netherwood hade emellertid kommit att kasta en blick på det framför honom liggande papperet; men Alm hade knappast märkt det, förrän han med en i ögonen fallande rädsla nästan ville kasta sig öfver och fatta det. Netherwood drog deraf lika ögonblickligt den slutsatsen, att papperet innehöll något sat-tyg, hvadan han med ena handen hejdade honom och sjelf grep papperet med den andra.
Alms ansigte blef askgrått.
— Hvad betyder det här? yttrade emellertid Netherwood efter att ha betraktat skrifvelsen. Det är ju en befallning, egenhändigt skrif-
