Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/195

Den här sidan har korrekturlästs
191

Då Adlerstjerna aflägsnat sig, kände sig Louise förskräckt öfver deras samtal. Hans bittra hån hade väckt hos henne en fiendtlighet, som hon icke egt förmåga att beherska. Emot hennes vilja och utan att hon en gång tänkt derpå, hade hennes böjelse att skämta öfvergått till bitterhet, hon ogillade att hon ej handlat ädlare än Adlerstjerna, ogillade att hon, i stället att söka ingifva honom en mildare sinnesstämning, retat honom till det yttersta, i och med detsamma hon derigenom också endast ökat svalget emellan honom och Döring.

Plågad af ängslan och förebråelse, försjönk hon nästan i förtviflan, då hastigt en tanke liksom dök upp i hennes själ; och gripande efter den som efter ett halmstrå, hastade hon ut.




SJUTTONDE KAPITLET.
Duellen.

Då Reuterholm påträffades af Vincent utanför den flygel, der hertigen sammanträffat med Charlotte Slottsberg, följdes de åt derifrån. Det samtal, som egde rum dem emellan, var helt och hållet af politisk beskaffenhet, och kan här förbigås.

En vecka derefter eller något senare inträffade den händelse i ridhuset, som vi redan beskrifvit. Så snart Döring, dels på grund af sina kamraters omdöme, dels i följd af den tidens gällande hederslagar, och således af egen pligtkänsla utmanat Adlerstjerna, instälde sig åter Vincent hos Reuterholm.

Döring hade valt till sekundant en af sina nya kamrater, vid namn Arndt.

— Jag kommer såsom supplikant till herr baron, yttrade Vincent.

Det ovanliga att höra Vincent anhålla om något framkallade ett småleende på Reuterholms läppar.

— Jag anhåller, att herr baron ville hafva godheten och af hvad svepskäl som helst beordra drabanten Arndt att lemna hufvudstaden för i dag.

— En billig begäran. Bifalles. Jag skall sända honom till Drottningholm; är ni nöjd dermed?

— Det var just det jag tänkte begära.

Reuterholm, som icke en gång visste af någon duell, kände ännu mindre, att Arndt åtagit sig att blifva Dörings sekundant.

En ny sekundant måste alltså anskaffas, och det lyckades äfven Döring att erhålla en sådan. Men åter infann Vincent sig hos Reuterholm med anhållan att äfven denne skulle blifva beordrad ur staden;