194
taren framkommit till samma ställe, såg äfven han sig uppmärksamt omkring, hvarefter han tog af vägen, hoppade af hästen och kastade remtygen om en utskjutande trädgren. Skyndsamt begaf han sig derifrån ned till en liten fri plats närmast stranden. En stund senare anlände Adlerstjerna med sin sekundant.
— Vi komma tidigt nog, yttrade Adlerstjerna, betraktande klockan.
— Hon är ännu ej slagen fem, eller huru?
— Felar ett par minuter.
Här står redan en häst bunden. Kanske är Döring kommen.
— Troligt; låt oss gå ned till mötesplatsen.
— Men, för tusan, två personer ha väl ej kunnat rida på en häst heller, och han måtte väl ha sekundant med sig.
— Kanske att sekundanten är här, och Döring saknas. Våra dagars drabanter äro ej desamma, som drogo i fält med Carl XI. Andra tider, andra seder.
De hade nu framkommit till platsen och funno till sin förundran hvarken Döring eller hans sekundant, utan en helt främmande person.
— Hvad vill ni här? frågade honom Adlerstjerna med en vigtig min.
— Jag har erhållit skriftlig befallning att infinna mig här.
— Från hvem?
— Det står er öppet, min herre, att sjelf granska. Var god och läs.
Och han uppdrog ett papper ur sin ficka och lemnade det åt Adlerstjerna.
— Hertigens egenhändiga underskrift. Hvad vill det säga? Skulle hertigen känna vårt möte här?
— Kanske eller kanske icke. Jag vet ej.
— Men i hvad afsigt, ni måste väl känna det, är ni beordrad hit?
— Förmodligen derför, att man förmodade, att personer med så ungdomligt och häftigt sinnelag som ni, min grefve, och Döring, skulle glömma det vigtigaste vid en duell.
— Och hvad är väl då, om ni behagar, det vigtigaste vid en duell.
— Förståndet.
Adlerstjerna fann svaret sårande och löjligt på samma gång.
— Ni är således förståndet, ni, min herre, kanske till och med så förståndig, att ni kan säga oss utgången på den duell, som är i fråga?
— Möjligtvis, herr grefve.
— Ni har stält våra horoskop. Låt oss höra edra tankar.
Den främmande betraktade honom med en dyster och sträng blick. I det bleka ansigtet lyste ögonen kalla och allvarliga. Det är så, som bödeln ser på sitt under bilan böjda offer. Adlerstjerna erfor ett hastigt öfvergående hemskt intryck.
— Ni ser på mig, nåväl?
— Jag ser, huru ni lyfter pistolen.
— Huru jag lyfter pistolen.
— Huru ni lägger ögat till kornet.
— Till kornet…
