Sida:Drabanten del 1 1888.djvu/212

Den här sidan har korrekturlästs

208

till och med att detta Armfelts yrkande i betydlig mån afsvalnat hans välvilja för honom. För öfrigt medgifver jag, att jag icke gerna skulle se det.

— Det vore ett farligt öra för er i konseljen, om ej annat, kanske för framtiden.

— Låt oss ännu dröja, innan vi besluta oss för någonting. Man har sagt mig, att Armfelt ämnar begära tjenstledighet för att i sommar besöka något utländskt bad eller någon helsobrunn.

— Man har sagt mig detsamma, men jag tror ej derpå.

För att förmå hertigen att intaga en bestämd ställning önskade Reuterholm ingenting högre, än att Armfelt toge ut något steg, som blottade hans syftemål. Reuterholm inskränkte för närvarande också sin verksamhet till att med så mycken uppmärksamhet som möjligt följa Armfelts företag, i hopp att komma något på spår, hvilket kunde tjena honom såsom bevis inför hertigen.

Vincent var i detta fall hans trogne hjelpare. Slutligen trodde de sig också hafva funnit hvad de sökte.




Våren var redan kommen. Mälarens stränder och öar prunkade åter i grönskande drägter, och vågorna, belysta af en värmande och klar sol, lekte yra och leende omkring dem. Träden höjde icke mera sina nakna grenar upp i luften; men smyckade sig nu med nyväxta, lätta och ljusgröna kronor, fulla af doftande vällukt. Norrström rullade med starkare, friskare fart. Här och der såg man en snöhvit fiskmås på hvilande vinge sänka sig ned att gripa ett lätt rof. På hufvudstadens gator vimlade ett rörligt lif, en talrikare menniskomassa. Glädje och fröjd strålade öppet och friskare från alla anleten. Våren kommer med helsa, lif och glädje. Med snötäcket kastar naturen liksom bort mången nedtyngande sorg från sitt hjerta; med vinterdrägten lägger menniskan äfven af månget bekymmer, som hon burit under den.

Åt Armfelt, såsom Gustaf III:s gunstling, hade den präktiga nordvestra flygelvåningen i slottet blifvit upplåten. Lika vacker och rymlig som beqvämt inredd, egde den sina hemliga förbindelser med sjelfva slottet. Det ena med det andra öfverensstämde med den beqvämlighet, som en kunglig gunstling skäligen bör kunna påräkna. Våningens förnämsta utsigt är åt Mynttorget, Mälaren och Norrmalm. Öfver de nedanför på Helgeandsholmen liggande stallbyggnaderna är synlinien fri till den öfre delen af det midt emot, på andra sidan om den dubbelarmade Norrström befintliga prinsessans palats.

Eftermiddagen var nära tilländalupen, aftonen i annalkande. Af alla tillredelser syntes, att baron Armfelt ämnade mottaga en större societet hos sig. Glad och vänlig vandrade han genom rummen, derunder anbefallande nya anordningar, der han fann det nödvändigt.

Vi hafva redan nämt, att han var förmäld med Hedvig de la