226
och hvilken just derigenom erkänt, att hans magt är grundad på villfarelse, svek och orättvisa.»
Med all säkerhet kan man antaga, att från kejsarinnans sida dessa och dylika sakförhållanden och tänkesätt påskyndade hennes beslut att ingå på den så plötsligt tillkomna freden i Wärelä. Dylika skäl ledde deremot säkerligen icke Gustaf III. Hans chevalereska och poetiska natur påtrycktes visserligen dels af den hänförande tanken att på ett framstående sätt kunna ingripa i verldshändelsernas gång, dels ock att komma ifrån de krigiska förvecklingarne i Finland, som alltsedan Anjalaförbundets uppkomst fått en allt för oroande karaktär, äfvensom att genom alliansen med kejsarinnan förskaffa sitt eget fädernesland och sin egen dynasti en mer betryggad och lugn framtid.
Såsom förutsättningar för framtiden ingick såväl tanken på en koalition emot Frankrike, som ett familjförbund emellan furstehusen i ofvannämda fredsfördrag, ehuruväl i sjelfva fredsakten icke ett enda ord derom förekommer.
Kejsarinnans gamle, af henne bepröfvade förtroendeman, ryske ambassadören i Warschau, grefve Otto Magn. von Stackelberg utnämdes också nu af henne till ambassadör i Stockholm för att å hennes sida klokt bevaka och försigtigt leda de sålunda tillkomna nya framtidsberäkningarna.
Alla dessa vidtutseende planer och allt, hvartill de möjligtvis kunnat leda, omintetgjordes emellertid ganska plötsligt genom det dödande skott, som afslutade konungens lif i Mars månad 1792.
Enär denna berättelse eller roman hvilar på historisk grund, hafva
vi trott oss böra gifva läsaren en allmän kännedom om denna grunds
beskaffenhet.
Läsaren skall med kännedom härom lättare kunna bedöma såväl det mer eller mindre rigtiga i sjelfva plananläggningen, som det sannolika i hvarjehanda skildringar. Karaktärer, som i våra dagar hvarken skulle kunna förstås eller gillas, torde dock, sedda från sin egen tids synpunkt, kunna fattas och — i bästa fallet — om icke gillas, dock ursäktas. Det adertonde århundradets religiösa, politiska och sedliga skaplynne återspeglade sig mer eller mindre på alla samhällsklasser och framför allt på de mera derunder framstående. Vi kunna ej begära bättre än att detta arbete åtminstone i någon mån äfven må vara eller blifva en sådan återspegling.
